Den jag kunde va begravning
BEGRAVNING
Jag medverkar både vid kyrkliga och borgerliga/civila begravningar. detta är allt vanligare för att man väljer det
sistnämnda även ifall man existerar medlem inom Svenska kyrkan, då man har större frihet för att välja
ceremonins innehåll (texter/dikter/musik) utifrån personliga önskemål. nära borgerliga begravningar
spelar samt sjunger jag all melodier. Det finns alltså ingen kantor vid plats.
Men oavsett vad man väljer sålunda kan man med låt och melodier ge tröst och detta är möjligen
viktigare än någonsin tillsammans med känsla, innerlighet och värdighet.
Eftersom jag sjunger mot eget ackompanjemang (på piano eller dragspel) kan jag anpassa
kompet så för att det blir mjukt samt följsamt. ifall så önskas spelar jag även stilla musik mot askedet.
Här följer en låtlista som inspiration men jag försöker givetvis även tillmötesgå egna, personliga önskemål.
Sånger som existerar markerade tillsammans * existerar särskilt lämpade att ackompanjeras med dragspel om därför önskas.
på svenska:
- Aftonklockorna (E Westling)
- Aftonpsalm (O Magnell)
- Aldrig ska jag sluta älska dig (J Gardell)
- Alltid inom mig (Always on my mind. Thomson/James/Christopher. Sv. skrivelse D Hylander)
- Allting har sin tid (Börge Ring)
- Allt kommer bli god, mamma (Carol
Han har varit aktiv som artist i över 40 år och i den digra låtskatten finns älskade örhängen som "Flickan och kråkan" och "Titanic". Om några dagar inleds Mikael Wiehes sista turné som också blir ett farväl till publiken.
Något den folkkäre trubaduren är minst lika synonym med är fäblessen för att vädra sina politiska och sociala övertygelser – vilket han också gör när vi ses. Men Mikael Wiehe gör det med en varm och inte sällan underfundig ton, vilken även blir tongivande när han öppnar upp om såväl sin inställda skilsmässa som andra sorgsamma ögonblick i livet.
Vi börjar med din avskedsturné, hur känns det?
– Det ska bli jättekul, men jag är också nervös vilket jag aldrig brukar vara. Men jag
Den jag kunde va
Den jag kunde va är en låt av Mikael Wiehe som utgör det tionde och sista spåret på hans album Sevilla från
Tomas Ledins version från Så mycket bättre gick in på Svensktoppen.[1]
Om låten
[redigera | redigera wikitext]Wiehe skrev låten till sin vän och kollega Björn Afzelius då denne drabbats av cancer. Wiehe sjöng låten på Afzelius begravning och han framför den ofta under konserter för att hålla minnet av Afzelius levande.
Låten handlar om stark vänskap, troligen vänskapen mellan Wiehe och Afzelius.
Cover-versioner
[redigera | redigera wikitext]Under den andra säsongen av TV4:s serie Så mycket bättre, då det blev Wiehes tur att hyllas, så tolkades låten av Tomas Ledin.
En annan version har spelats in av Pär Sörman.[källa&#;behövs]